Norge. Som Sverige fast sämre.

För alla er som undrar vart jag har hållit hus, så är jag just nu i Oslo. Och för alla amerikaner som just lärt sig svenska så är Oslo huvudstaden i ett land som heter Norge. Oslo är ganska likt Göteborg. Man kan åka spårvagn, sitta i parker, äta på caféer, osv. Men. och det här är ett sånt där stort men. Oslo suger kuk. I Oslo finns det ingenting som kostar under 2 miljoner svenska kronor. Det finns ingen god fetaost (Nej ingen!). Den fetaost man kan hitta säljs på tetrapak och liknar mest den lera man kan finna på botten av vissa sjöar. Smakar ungefär så också.
I Oslo är det cyklarna som bestämmer (Nej, inte cyklisterna för de borde vara smartare än såhär). När som helst kan man bli nermejad av en cykel. Det spelar ingen roll vart du går. Trottoaren, gatan, övergångsstället, i en affär, i en rulltrappa, på en brygga, på gräset i en park. De är fanimej överallt, och det verkar inte finnas några riktlinjer alls. Var dag blir jag nästan överkörd av en cykel c:a 5 gånger. Ring ring, norska svordomar, osv. Jag läste i en dagstidning att cykelolyckorna ökat med 100% på ett år. No shit.
I Oslo finns dock fantastisk god sorbet-glass. Och det väger ju som bekant upp allt ont. Så Oslo är nog fan den bästa staden i hela världen.